torsdag 5 januari 2012

Pacaya Samiria - Regnskogen!

Trodde jag skulle behova resa ensam norrut mot regnskogen nar jag satt och at frukost pa hostelet i Cusco, dagen inna jag tankte resa. Smapratade med Donagh, irlandaren som gatt samma Salkantay trek som jag fast i en annan grupp, och det visade sig att han hade liknande planer som jag. Sa jag fragade om han inte ville haka pa mig till regnskogen - det ville han och jag fick en schysst resekompis for nagra veckor framover!

Vagen till Lagunas var lang... Langre an jag kunde tanka mig. Vi reste med buss. Cusco-Lima= 26 timmar. Tillbringade en natt pa hostel i Lima, avresa tidig morgon nasta dag, Lima-Tarapoto=28 timmar. (!) I Tarapoto far vi hora att vagen till Yurimaguas bara ar oppen 3 ggr/dygn pga otroligt dalig vag med ras i regnperioden. (Da inser vi att vi maste ta in pa ett hostel over natten i Yurimaguas...)Buss Tarapoto-Yurimaguas=3 timmar. Enda sattet att ta sig till Lagunas ar med bat langs floden, saledes 12 timmar batresa med "El Salvador". Val i Lagunas vantade vara guider fran Estypel pa oss med varma leenden. Efter 4 dagars res var vi framme vid malet!

Tillbringade 7 dagar i naturreservatet "Pacaya Samiria" regnskogen strax intill Amazonas. Vi fardades langs floden i kanot, alla 4 i en akta tradstamskanot, paddlade ca 6 timmar varje dag. Vaxtlighetens frodighet var overvaldigande. En san koncentration av livskraft! Allt och alla vill vaxa hogst, mest, vackrast, vara flest och lata mest! Som en energiboom ratt in i sjalen fran pachamama (moder jord) .
Sag manga haftiga djur som jag bara sett pa bild eller i fantasin tidigare, kande mig som ett uppspelt barn nar aporna klangde i tradgrenarna ovanfor oss. Fick mig att minnas min tidigaste vision om vad jag ville i livet.
- Vad vill du bli nar du blir stor, lilla Jonna?
- Jag vill bli en apa!

Baten mot lagunas. Softa i hangmattan 12 timmar!
(kan tyvarr inte visa hur baten sag ut pa hemresan, fylld till gransen med manniskor, djur och gods dagarna innan jul. Da fick vi sova pa ett regnigt dack av platsbrist...)
Octavio, Donagh, Jonna, Zarela.
Zarela och Octavio var fantastiskt bra guider, dom upptackte djur dar jag bara sag kvistar och dom visste sa mycket om medicinalvaxterna i djungeln, valdigt intressant. Dom var sa roliga! Dessutom lagade Zarela otroligt god mat at oss, over oppen eld.

Varje eftermiddag badade vi i floden bland pirayor och delfiner... Innan forsta doppet fragade jag lite forsiktigt om det inte var farligt, jag menar, man har ju last i serietidingar att om man badar bland pirayor flyter skelettet upp 2 minuter senare renatet. Dom skrattade och lugnade mig med orden" pirayorna biter dig bara om du redan bloder" ...Varpa att jag forsynt kollade att jag inte hade nagra skramor och sen hoppade jag i!

Ja, det regnade i regnskogen, faktum var att det var ett haftigt fenomen nar det slutade regna pa floden sa "fortsatte" det regna i skogen 20 minuter langre, lat det som, eftersom skogen var sa tat och loven fangade sa mycket regn.

Apa! Tror det ar mono negro.

Zarela med det underbara skrattet!

Nattligt aventyr i kanotet for krokodilspaning. Hittade denna lille krabat, en 2 manader Caiman Blanco. Som vuxen kan den bli 2,5 m och vi var lite oroliga att den lille skulle locka pa mama krokodil.

Anaconda amarilla! (gul anaconda)
Lite skakigt anda, trots att den lag och smalte maten i solen, tillsynes oberord av var narvaro. Denna var ca 2,5 meter. Som storst kan denna vattenlevande anaconda bli 7 meter, men oftast inte mer an 4...

Victoria-vaxten, fullkomligt enorma vattenvaxter. Bladen matte ibland 2 meter i diameter. Kande mig som tummelisa och var tvungen att undertrycka viljan att hoppa over pa ett blad for att stanna dar ett tag i solen.

Det var ett fantastiskt djungelaventyr med alla haftiga upplevelser med natur och djur.
En hojdare var att se det roda papegojparet flyga over vit himmel, sa statliga! En annan onceinalifetime var att prova piraya-kott, ovantat gott, valdigt "kottig". Och sengangarna var sa roliga, bekraftade rattigheten till sitt namn, SA sega!! De rosa sotvattendelfinerna var verkligen rosa, mest sag vi deras bubblor, men en dag hoppade de plotsligt runt kanoten som i en drom. Och jag fick sta under ett jattetrad och kanna mig som en pyssling. Och jag fick sova till ljudet av 2000 grodor. Och jag fick sitta i timmar och filosofera medan vi svepte forbi den frodigaste vaxlighet jag nagonsin skadat.

Nu har jag varit i regnskogen. Nu ar jag nojd.

1 kommentar:

  1. Åh Bonnie,

    det verkar så underbart härligt! Jag vill också se rosa delfiner!

    Ta hand om dig sista tiden nu på resan.
    Pusssss T.

    SvaraRadera